Making of MYO: Del 2 "Ingen kan veta allt" | MYO Make Your Own

Making of MYO: Del 2 "Ingen kan veta allt"

03/05/2022

Det är början på maj och nu är skidsäsongen officiellt över här i Åre.

Förra veckan blev det plötsligt pangväder och när det händer så finns det bara en sak att göra: NJUTA! Så vi drog ut på långtur runt Jämtlandstriangeln, såklart med lite garn i ryggsäcken så man kunde passa på och ta lite bilder längs vägen. Det är otroligt skönt att sitta i vårsolen och låta fingrarna skapa något.

I övrigt kändes förra månaden lång och lite oklar. Väldigt många saker och framförallt den övergripande planen på vart vi är på väg med MYO har blivit klarare, men samtidigt har vi bl.a. kämpat med tekniska problem på en utav marknadsföringsplatformarna vi använder (som hittills varit den viktigaste för oss), vilket såklart har påverkat vår försäljning. Man kan bli så otroligt frustrerad när saker och ting inte går framåt som man har planerat, framförallt när företaget fortfarande är i uppstartsfasen och varje krona räknas.

Jag är ändå otroligt tacksam att vi har hittat en person som valde att investera och har stöttat oss ekonomiskt och tror på vår framtid lika mycket som vi gör. Vi sprang på varandra här i Åre, totalt av en slump - och efter ett tags bekantskap kändes det rätt för oss att fortsätta skapa MYO tillsammans. Men hur gick det första gången vi var ute efter en investering? Det måste faktiskt berättas här i bloggen - för våren 2021 var jag med på årets säsong av SVT:s program ”Draknästet”.

 

Hur presenterar man sitt företag för investerare?

Det är rätt intressant hur människor reagerar olika i situationer när man kastas ut i det okända. Inspelningen av Draknästet var i februari 2021 och ungefär tre veckor innan fick jag ett samtal från produktionsteamet; de hade fått tips om MYO och frågade om jag ville vara med och pitcha i programmet. Jag hade aldrig ens tänkt tanken att presentera ett halvfärdigt företagskoncept till investerare framför hela Sveriges tv-tittare, men när frågan väl kom så kändes det som att jag verkligen inte hade något val. Att missa en sådan här möjlighet kändes helt otänkbart. På studs råkade jag tacka ja och skickade in en kort filmpresentation, för att ett par veckor senare åka till Stockholm - och däremellan skapa ett case av MYO som skulle vara intressant för de investerarna som satt i juryn. 

Jag hade tidigare varit i kontakt med den lokala inkubatorn (ett företagsutvecklingsprogram) här i Åre och trots att MYO ännu inte officiellt var antagen till deras program så fick jag hjälp utav inkubators konsulter med sätta ihop min pitch. Jag hade två veckor på mig att förbereda allt, a.k.a komma på en vettig framtidsplan och budget, men bara fyra produkter som faktiskt var klara att säljas. Känslorna som kom och gick under den här perioden var blandning av hopp, ångest, tro, förtvivlan och allt där emellan. Jag försökte påminna mig själv om att även om detta inte skulle bli någonting så hade jag ändå tagit chansen. Och det skulle jag aldrig ångra, även om ingen av ”drakarna” skulle investera i oss just vid det här laget. 

Jag minns det som igår när Sofie, numera vår mentor på inkubatorn, kom förbi mitt gamla kontor och ställde frågor som innehöll termer jag aldrig hade hört talas om, samt tog upp saker som jag helt enkelt inte hade förstått att man borde ha tänkt på redan vid uppstarten. Oavsett om man tar in investerare eller inte så måste man ha en affärsplan och tydlig vision av sin målsättning, och även fast den fanns så behövde jag mycket, MYCKET mer kött på benen innan case MYO skulle vara redo att presenteras.

Några av frågorna som dök upp var; 

  1. Vad har du för täckningsbidrag för produkterna? 
  2. Vad är specifikt / unikt med MYO vs. Konkurrenterna som redan finns på marknaden? 
  3. CAC (Customer Acquisition Cost), LTV (Lifetime Value) och RCR (Returning Customer Rate), hur ser dessa ut? 
  4. Vad tänker ni omsätta om 5 år? Vilka länder ska ni sälja i? Hur många anställa ska ni vara? 

 

Hur kändes det att inte veta svaren? Jobbigt, såklart. Jag höll på att svimma. Även med all hjälp jag fick kändes det som att jag låg efter med allt som borde ha tänkt på, vilket kändes ganska pinsamt. Dessa saker var såklart viktiga att kunna prognostisera och räkna ut för att kunna måla upp en realistisk bild av företagets värde och framtida potential. 

När första chocken hade lagt sig insåg jag dock att det fanns mycket bra i den här processen. Att äntligen få lite bättre koll på sin verksamhet var absolut nödvändigt för framtiden, och likaså att kunna räkna fram dessa siffror. Så det var bara att ta tag i det. 

 

Våga drömma stort - och backa det med siffror 

Även om jag nu har gått igenom den här processen så har jag ingen detaljerad plan att ge när det kommer till själva pitchen eller hur exakt man ska lägga fram sitt case, men googlar man på ämnet så hittar man en hel del bra tips. Generellt gäller det att tydligt beskriva problemet som produkten / företagsidén ska lösa, själva lösningen, visa sin passion och sedan med siffror kunna visa att affärsmodellen går att skala upp. 

Men utifrån det så kan jag kanske ändå nämna några grundläggande saker som man från början bör ha i åtanke när man funderar på att ta in externt kapital; 

 

  1. På vilket sätt är din idé eller produkt unik?
  2. Vem är kunden - och på vilket sätt möter du deras behov? 
  3. Vilka styrkor och svagheter har ni i er affärsmodell (Viktigt att identifiera båda)
  4. Vilka faktorer kan påverka tillväxten negativt och vad kan man göra för att hindra dessa? 
  5. Vilka steg är viktiga att ta ”hellre för tidigt än för sent”, dvs hur visar man den potentiella investeraren att man faktiskt har tagit vissa steg för att möjliggöra tillväxten och skalbarheten i bolaget?
  6. Kan din potentiella investerare hjälpa dig med något mer än bara kapital? 

 

För mig var det allra svåraste att våga prata om siffror. Den budgeterade omsättningen och avkastningen om till exempel 5 eller 10 år skulle vara rimlig men samtidigt ambitiös, och jag som aldrig hade drivit företag eller jobbat med sådana här prognoser hade ingen aning om hur den förväntade tillväxten skulle kunna se ut. Det sista jag ville var att råka säga något jag inte kunde stå för eller förklara.

”Hellre för högt än för lågt” tänkte jag dock ändå, för dessa siffror skulle också stå som grund för bolagets värdering och hur mycket jag var redo att sälja av, i ett väldigt tidigt skede. Att sälja en del av bolaget är alltid en avvägning och lika viktigt som att få in kapital är att faktiskt få in rätt person som investerare. Så jag bestämde att hålla huvudet kallt och stå för den värderingen och planen jag bestämde att presentera.

 

”Du har hoppat in i den djupa änden av poolen - och lärt dig att simma” 

Draknästet gick inte helt som jag hade hoppats på och jag fick ingen investering. Det viktiga är dock inte vad som hände i studion; det viktiga var vad som hände i processen på vägen dit, och strax därefter. 

På bara några veckor lärde jag mig vad det innebär att pitcha och vilka frågor man bör ha ett svar på, något som man normalt sätt kanske lägger lite mer tid på att lära sig. Under tiden fick jag också, tack vare hjälpen från inkubatorn, kontakt med ett par olika byråer som hjälpte till med planeringen och som jag samtidigt lärde mig väldigt mycket av. Att få känna av deras stöd och engagemang, och även deras tro på vår affärsidé, betydde allt - även om jag inte lyckades med mitt första försök att få investering till MYO. 

Och när jag efter inspelningen var helt slut och något ledsen över att pitchen inte hade gått bättre, sa Sofie en viktig sak; ”Men tänk att du nu har hoppat i den djupa änden av poolen och lärt dig att simma. Alla andra pitchar kommer att vara enkla jämfört med denna!”. Det hade hon förstås rätt i - oftast lär man sig mest när man stöter på en tillräckligt stor utmaning. 

Det fanns ytterligare en person till som visade sitt värde under denna process, och det är Salli. Vi hade ännu inte ens börjat prata om att faktiskt äga MYO tillsammans, men när inspelningen var över insåg jag hur mycket jag ville ha just henne med mig på den här resan. Förutom att vara min goda vän och en otroligt härlig person så såg jag hur vi skulle komplettera varandra i att driva ett företag tillsammans. 

Hur slog vi ihop oss, och hur går tankarna nu kring MYO’s tillväxt och teamet som ska bygga upp detta? Det tänkte jag skriva om i nästa blogg, så håll utkik! 

 

Dream big! <3 

// Oona, grundaren av MYO Make Your Own 

Takaisin blogiin

Kirjoita kommentti